Snö.

Nu är det två veckor sedan jag sist jobbade. Det var inte tänkt att jag skulle vara hemma så länge. Jag skulle ha 1 veckas semester, men den sista veckan har jag varit sjukskriven. Jag jobbar imorgon och ser framemot det. Visst är det skönt att vara hemma men man blir lite lätt uttråkad också. Under veckan som gått har jag faktiskt varit patient på sjukhuset, inte anställd, vilket fick mig att känna en obehaglig känsla av att tappa kontrollen totalt. Plötsligt handlade allt om mig och jag insåg att jag ogillar starkt sjukhuset, inte som arbetsplats och inte heller pgr av att någon behandlade mig illa eller fel, tvärtom, alla har varit väldigt snälla mot mig. Jag gillar inte sjukhus för att det får en att känna sig hjälplös, utan insynsskydd. När jag har mina arbetskläder på mig väljer jag vad jag vill berätta om mig själv för mina patienter. Oftast berättar jag det mesta om mig själv om det inte är olämpligt. På något vis får det mig att känna mig bättre till mods. Ofta vet man så mycket om sina patienter att man ibland känner att man vill dela med sig av en bit av sig själv. I veckan har jag burit mina egna leggings, min egen fina Odd Molly blus. Inte landstingets anonyma insynsskyddade kläder, vilket faktiskt ökade min förståelse för de patienter som inte vill komma till sjukhuset när de känner sig sämre. Av många anledningar är det mycket trivsammare att vara hemma.
Men jag mår bra nu. Det har aldrig handlat om något allvarligt. Jag har ett besök kvar på tisdag sedan slipper jag nog gå dit på ett tag.
I helgen har vi varit i Ubbyn och åkt bob. Vovvarna var också med. Vädret har varit så underbart härligt. Gabriel har varit den finaste av ljusglimtar under veckan som gått. Vi har haft så roligt tillsammans.