Bedragen.

Jag och Gabriel sitter tillsammans i soffan och ser på bolibompa. Jag håller på att somna men blir störd av ett sms som till min förtvivlan är från min bank. Det står att mitt kort är spärrat för att någon försökt dra pengar. Jag ringer banken och dom berättar att någon från Amerika försökt dra pengar från mitt konto men att dom nekat för att dom misstänkt bedrägeri. Tur för mig. Jag har ju inte hunnit köpa alla julklappar ännu. Fy fan för folk som försöker stjäla ifrån andra.

Jag har iaf fått mitt rosa gåband nu. Går minst en halvtimma om dagen. Jag känner att det börjar vara läge att ta i med hårdhandskarna mot min svällande mage. Jag som varit så noga innan jag fick barn, har nu släppt kontrollen helt vilket syns tydligt.
Idag ska jag försöka göra mina sista julklappsköp, dock måste jag ju nu då in på banken och ta ut pengar eftersom att mitt kort numera är spärrat!!

Blött blött blött.

Åh vad det är tråkigt med regn och blötsnö. Försökte mig på en promenad men hundarna vill inte gå i sjöarna som täcker vägarna. Istället gick vi in och bäddade ner oss i sängen igen.
Jan och Gabriel är i Kalix så jag är "ensam hemma", trist men skönt att kunna lägga sig och vila hur mycket man vill. Det är inte så ofta man kan göra det.
Vi har skaffat trådlöst internet så jag kan numera sitta och surfa i sängen eller soffan för den delen.
Jag ska snart och jobba. Jag hoppas på en lugn kväll för jag är trött och sliten efter mitt migränanfall igår.
Ha en bra dag allihopa!

Jag har sagt upp mig!!

Igår tisdag den 6 december sa jag upp mig. Ja, nu tror kanske någon att jag blivit fullkomligt galen, men det har jag inte blivit. Jag har bara blivit less. Less på att bli ignorerad, less på en arbetsbörda som kräver flera personer men man står där ensam, less på att alltid höra "det finns inga pengar" eller "det finns inga vikarier". Less på att inte bli beviljad semester eller bli hörd när man säger att vårdtyngden är för hög för att klaras av på grundbemanning och igår när jag fick höra att jag inte heller får tjänstledigt för att få en paus från detta extremt tunga arbete så hade jag redan bestämt mig -får jag inte tjänstledigt så säger jag upp mig. And so I did. Pappret är påskrivet och jag tror verkligen inte att jag kommer ångra mig och framförallt jag längtar så mycket till arbetet på vårdcentralen, eller vårdcentralerna, jag kommer att jobba i en resurspool vilket innebär att jag får vara på den vårdcentral som behöver mig. När jag inte behövs så har jag en basplacering där jag kommer att vara.
Idag har jag "vabbat" för att Gabriel haft någon form av magsjuka. Själv har jag inte heller mått så bra men det börjar kännas bättre nu för oss båda.
Nu ska vi snart gå och sova!

Saknar min finaste finaste Gabriel.

Det är 1:a december och inte ett snökorn på backen. Det är kolsvart ute och man ser ingenting där det inte finns lampor. Jag vantrivs på jobbet och försöker få tjänstledig för att jobba på vårdcentral istället. Gabriel och Jan är i kalix och har varit där sedan måndag kväll. Jag saknar framförallt Gabriel så otroligt mycket. Jag har aldrig varit ifrån honom så här länge och kommer aldrig vilja vara det igen. Det är så tyst och tomt. Ingen som kommer och lägger sig på mig på morgonen och säger "mamma, jag vill ha mella". Hur klarar man sig utan sitt älskade barn? En del säger att man ska passa på att njuta av friheten, att man ska ta hand om sig själv, men jag bara saknar alla "måsten" som barn kräver. Och allra mest saknar jag honom när jag hör hans glada, ljusa barnröst i telefonen när han berättar vad han gjort under dagen och säger "jag saknar dig också mamma men vi kommer hem imorgon". Det gör dom ju dock inte.
Nåja nu är jag snart ledig och då kommer dom hem. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar.
Nu ska jag försöka fördriva tiden en stund. Jag tror att jag ska göra det jag är allra bäst på nämligen STÄDA.