Saknar min finaste finaste Gabriel.

Det är 1:a december och inte ett snökorn på backen. Det är kolsvart ute och man ser ingenting där det inte finns lampor. Jag vantrivs på jobbet och försöker få tjänstledig för att jobba på vårdcentral istället. Gabriel och Jan är i kalix och har varit där sedan måndag kväll. Jag saknar framförallt Gabriel så otroligt mycket. Jag har aldrig varit ifrån honom så här länge och kommer aldrig vilja vara det igen. Det är så tyst och tomt. Ingen som kommer och lägger sig på mig på morgonen och säger "mamma, jag vill ha mella". Hur klarar man sig utan sitt älskade barn? En del säger att man ska passa på att njuta av friheten, att man ska ta hand om sig själv, men jag bara saknar alla "måsten" som barn kräver. Och allra mest saknar jag honom när jag hör hans glada, ljusa barnröst i telefonen när han berättar vad han gjort under dagen och säger "jag saknar dig också mamma men vi kommer hem imorgon". Det gör dom ju dock inte.
Nåja nu är jag snart ledig och då kommer dom hem. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar.
Nu ska jag försöka fördriva tiden en stund. Jag tror att jag ska göra det jag är allra bäst på nämligen STÄDA.