Igår tisdag den 6 december sa jag upp mig. Ja, nu tror kanske någon att jag blivit fullkomligt galen, men det har jag inte blivit. Jag har bara blivit less. Less på att bli ignorerad, less på en arbetsbörda som kräver flera personer men man står där ensam, less på att alltid höra "det finns inga pengar" eller "det finns inga vikarier". Less på att inte bli beviljad semester eller bli hörd när man säger att vårdtyngden är för hög för att klaras av på grundbemanning och igår när jag fick höra att jag inte heller får tjänstledigt för att få en paus från detta extremt tunga arbete så hade jag redan bestämt mig -får jag inte tjänstledigt så säger jag upp mig. And so I did. Pappret är påskrivet och jag tror verkligen inte att jag kommer ångra mig och framförallt jag längtar så mycket till arbetet på vårdcentralen, eller vårdcentralerna, jag kommer att jobba i en resurspool vilket innebär att jag får vara på den vårdcentral som behöver mig. När jag inte behövs så har jag en basplacering där jag kommer att vara.
Idag har jag "vabbat" för att Gabriel haft någon form av magsjuka. Själv har jag inte heller mått så bra men det börjar kännas bättre nu för oss båda.
Nu ska vi snart gå och sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar