Kvällsarbete.

Spenderar kvällen på sjukhuset igen. Ikväll är jag och gästspelar på strokeavdelningen. Här är vinterkräksjukan i full blom. Jag är dock "ren" syrra ikväll så jag går inte in till de patienter som har haft oturen att även drabbas av denna hemska vedervärdiga vinterkräksjuka.
Jag jobbar även i helgen. vet inte hur jag lyckats lägga två helger i rad men jag hade säkert en tanke med det också.
Förresten har jag varit på kvartsamtal på dagis idag. Gabriel är en så duktig och snäll pojke. När jag sedan skulle åka hem gick jag och pussade honom hej då, då sa en liten flicka hej då till mig, då sa Gabriel du får inte säga hej då till mamma. Hehe snäll men egennyttig pojke.

Snart dags för överrapportering.

Min finaste finaste son.

Sitter på jobbet och väntar på att få lämna rapport. Det har varit full rulle och det är så skönt att sitta ner och vila benen en stund innan man ska gå till bussen och gå hem från busshållsplatsen. Just nu önskar jag att vi hade vår bostad på torpgärdan istället. Då hade det inte varit lika långt för mig att gå från busshållsplatsen på kvällarna.
Ikväll har vi haft två dödsfall. Det är alltid lika sorgligt. Även om det varit väntat utifrån sjukdomshistorien. Jag blir ofta förvånad över hur tappra anhöriga kan vara. I förlustens ögonblick kan dom ändå tänka att det var det bästa. Att slippa smärta och få ro.

Jag saknar mitt barn. Har bara träffat honom en kort stund på morgonen och under den tiden slumrade jag på soffan. Jag var så olidligt trött. Vaknade bara till när han kom med en blöt tvättservett i ansiktet på mig och sa att han var tvungen att tvätta min mun för att jag dreglade.
Idag var det inga problem att lämna honom på dagis. De har en stor vattenpöl där som han fullkomligt älskar att leka i. Jan berättade att när han hämtade honom på dagis i eftermiddag var han lekledare i vattenpölen.

Nu ska jag gå och se om jag får berätta om kvällen för den sjuksköterska som ska hålla ställningarna inatt.

Tisdag.

Pust och puh. Har jobbat idag, vilket varit en pärs. Inte för att vi haft att göra hela tiden utan för att vi fått in en väldigt ung patient. Det är känslomässigt påfrestande att se något stoppa en människa mitt i livet. Jag börjar tänka på vilken ångest jag själv skulle känna om jag var döende, att känna att dagarna sakta men säkert närmar sitt slut. Och Gabriel, vet inte hur jag skulle kunna stå ut med tanken att inte få vara en del av hans liv.

Jag och Gabriel tog iallafall en lång promenad med hundarna efter denna långa dag. Det var skönt och Gabbe sa när vi kom in "Det var så skönt så skönt ute, mamma".

Jag hade hoppats på att tvättstugan skulle vara ledig ikväll. Det har nämligen läkt in lervatten genom galonbyxorna så overallen är jätteblöt och jättesmutsig, men den var förstås inte ledig. Det är den aldrig när man verkligen behöver den.

Den här bikinin vill jag förresten ha. Den säljs på modemani.se. Dock är priset lite för dyrt.

Underbara dag.

Dagen har varit skön. Gabriel vaknade 06.00. Jag gick upp, gjorde välling, gav hundarna mat och gick ut med dom. Sedan somnade jag på soffan. När jag vaknade såg vardagsrummet ut som ett bombnedslag. Men det gjorde inget.
Gabriel fick vara hemma från dagis idag. Han ville vara hemma med mamma sa han när jag sa att vi skulle på dagis.
Vi har varit ute större delen av eftermiddagen. Vi har öven varit och tittat på djur på djurmagazinet och när vi kom hem upptäckte vi att snutten var borta. Den låg vid fiskarna i djuraffären.

Nu är biljetten bokad. Snart åker vi till Uppsala.

Mina nya arbetsskor.

Så börjar helgen närma sig sitt slut. Insåg på morgonen att jag har tappat en timma och arbetspassets början närmar sig fortare än väntat. Jan och Gabriel är i Kalix så jag tog mig en välbehövd sovmorgon. I fredags kräktes Gabriel på dag 2 gånger. Men det blev inget mer sen, som tur var.
Det har varit ganska lugnt på jobbet i helgen. Vi hade flera lediga platser igår när jag gick hem, men risken är stor att dom är upptagna idag. Det är sällan dom står tomma länge.
Igår sa en patient åt mig att det enda vi med säkerhet vet här i livet är att vi ska dö. Det kändes så sorgligt på något vis. Så meningslöst. Mend et är ju så sant och det bästa vi kan göra är att leva till fullo varje dag. Man inser ibland att man slösar sin tid på mycket onödigt när man träffar patienter som har en väldigt begränsad tid kvar att leva. Många ångrar mycket dom gjort och inte gjort.

Jag jobbar kväll ikväll och imorgon är jag ledig. Det ska bli skönt. Saknar att vara med min söta unge.
I fredags så var hela kustgatan full med folk. Det var bord överallt med sjukvårdsutrustning, kontorsmaterial och skor. Jag köpte ett par nya arbetsskor. Se bilden nedan.

Jobbhelg.

Gabriel sitter och ser en underbar film som heter Polarexpressen. Den är faktiskt riktigt bra, till och med jag kan inte låta bli att titta. Snart ska vi promenera till dagis. Jag ska jobba ikväll och resten av helgen medan min familj åker till Kalix på skidtävling.
Igår var jag på massage på Sivs hälsokälla. Idag har jag ont i hela ryggen. Känns som om jag har små blämärken överallt. Skönt var det dock.
På eftermiddagen var jag och Gabriel och badade. Gabriel kastar sig nu baklänges ner i bassängen och jag är livrädd. Så har han börjat gå och slita lös löv från buskarna där inne på badet så jag får gå en meter bakom och styra om. Löven han lyckas hitta som ramlat av buskarna tar han med sig i bassängen och blir jättearg när dom sjunker. Då tycker han att jag, som sitter med kläderna på, ska komma och plocka upp dom. Härliga unge.

Idag väntar jobb som sagt. Jag ser inte framemot det så mycket idag. Hade hellre varit ledig.

Resa resa resa.

Ännu en dag på jobbet. Ganska lugn faktiskt och jag kunde flexa ut 15.00 vilket gjorde att jag hann med en promenad med vovvarna innan jag hämtade min guldklimp.
Jag har pratat med min kusin idag och går allt enligt planerna kommer jag, Gabriel och hundarna flyga ner till Uppsala vecka 15 och hälsa på. Jag längtar verkligen och hoppas på att jag hittar någon billiga resa, dock vill jag åka ändå även om dom är dyra. Jan ska vara i Skövde den veckan och jag är ledig hela veckan utom måndag. Jan säger "vi måste se vad vi har för räkningar först", men jag har redan bestämt mig: resan blir av. Kosta vad det kosta vill. Ibland måste man unna sig något roligt och jag tycker jag förtjänar det efter de tunga veckor som gått.

Jag har förresten beställt en klänning från Nelly.com. Se och njut.

Jan fyller 29 år.

Min dag har inte gått som planerat. Den har dock varit ok ändå. Det började med att sjukhuset ringde och ändrade min tid för att läkaren var sjuk, vilket kan hända, även doktorer kan ju vara sjuka. Sedan ringde min frissa och meddelade att hon har magsjuka så min klippning och färgning blev inställd, vilket också kan hända, även frisörer blir sjuka.
Jag har använt tiden till att handla och göra tårta. Och läst. Jag läser oändligt många böcker och det är det mest avkopplande som finns.
Jag har lagat fläskfilè i ugn med färskost och soltorkade tomater. Jag är inte så förtjust i det men det är min sambo och det är ju faktiskt hans födelsedag idag. Han fyller hela 29 år. Av mig har han fått en ny klocka och en god doft från Calvin Klein, dock har han inte öppnat paketen ännu för han är på jobbet så skvallra inte.
Igår jobbade jag kväll. Det var helt ok och faktiskt ganska lugnt. Dock har vi inte många PAVA patienter nu, våra nu upptagna platser består av mest akutgeriatriska patienter, vilket tyvärr gör så att vi inte alltid kan ta emot de PAVA patienter som ringer från hemmet och behöver komma till avdelningen för vård. Synd, men inget vi på golvet kan göra något åt.

Nu ska jag gå och natta Gabriel. Vi ska upp tidigt imorgon.

Snö.

Nu är det två veckor sedan jag sist jobbade. Det var inte tänkt att jag skulle vara hemma så länge. Jag skulle ha 1 veckas semester, men den sista veckan har jag varit sjukskriven. Jag jobbar imorgon och ser framemot det. Visst är det skönt att vara hemma men man blir lite lätt uttråkad också. Under veckan som gått har jag faktiskt varit patient på sjukhuset, inte anställd, vilket fick mig att känna en obehaglig känsla av att tappa kontrollen totalt. Plötsligt handlade allt om mig och jag insåg att jag ogillar starkt sjukhuset, inte som arbetsplats och inte heller pgr av att någon behandlade mig illa eller fel, tvärtom, alla har varit väldigt snälla mot mig. Jag gillar inte sjukhus för att det får en att känna sig hjälplös, utan insynsskydd. När jag har mina arbetskläder på mig väljer jag vad jag vill berätta om mig själv för mina patienter. Oftast berättar jag det mesta om mig själv om det inte är olämpligt. På något vis får det mig att känna mig bättre till mods. Ofta vet man så mycket om sina patienter att man ibland känner att man vill dela med sig av en bit av sig själv. I veckan har jag burit mina egna leggings, min egen fina Odd Molly blus. Inte landstingets anonyma insynsskyddade kläder, vilket faktiskt ökade min förståelse för de patienter som inte vill komma till sjukhuset när de känner sig sämre. Av många anledningar är det mycket trivsammare att vara hemma.
Men jag mår bra nu. Det har aldrig handlat om något allvarligt. Jag har ett besök kvar på tisdag sedan slipper jag nog gå dit på ett tag.
I helgen har vi varit i Ubbyn och åkt bob. Vovvarna var också med. Vädret har varit så underbart härligt. Gabriel har varit den finaste av ljusglimtar under veckan som gått. Vi har haft så roligt tillsammans.