Jag har jobbat hela helgen och Jan och Gabriel har varit i Kalix. Jag tror aldrig jag jobbat när det varit så tungt. (känns som om jag skriver det varje gång, men den här gången är det på riktigt). Men jag överlevde även detta. Jag jobbade fredag kväll och lördag morgon. Till min stora förskräckelse blev jag inte väckt av väckarklockan på lördag utan av min kära arbetskamrat Ida. Vilket betydde en sak: Jag hade försovit mig. Jag rusade in på min avdelning klockan åtta. Jag försover mig aldrig. Inte så att jag kommer försent till jobbet iallafall. På söndag morgon jobbade jag kväll vilket betydde sovmorgon. Jag skojjar inte när jag säger att jag inte haft en sovmorgon på flera månader. Det var så skönt att vakna av sig själv. Klockan visade halv nio. Det kanske inte låter mycket till sovmorgon. Men har man småbarn är det en sjudundrande sovmorgon.
Igår kom Jan och Gabriel hem. Jag jobbade till halv fyra men flexade ur kvart i tre. Mina krafter var slut och jag ville hem till min älskade son. Och sambo förstås.
Vi åkte ut till mor och far i N:a Svartbyn. Min lillebror satt och försökte installera deras dator. Det gick sådär för när jag var på besök hos dom idag var det fortfarande tjorv med datorn.
På förmiddagen åkte jag och Gabriel till öppna förskolan. Vi har inte varit där på över ett år. Men idag var det avslutning inför sommaren och Maria skulle dit så vi hängde på. Där bjöds det på tårta, glass och maränger.
Vi har varit på husvisning idag också. Skabbigare hus får man nog leta efter. Jag beundrar människor som inte är som mig (städmaniker) men det finns gränser för äckelhet och i det här huset var gränsen nådd. Allt går ju att göra om och byta ut men jag vet inte om vi vill ha det så. Det känns ju iallafall som att huset ska vara beboligt utan renovering.
En nöjd Freja.
En mindre nöjd Freja.
Massor med spännande leksaker.
Kusinerna Linn och Stig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar