Midsommar.

Midsommarhelgen har varit helt underbar. Jag har haft turen att vara ledig hela midsommarhelgen och vara tillsammans med min familj. På torsdagen tog vi det lugnt och myste i Korpikå. Jag och Jan låg vaken långt in på natten och tittade på thrillers. När jag väl somnade drömde jag mardrömmar hela natten.
Midsommaraftonens morgon startade med en rask promenad med barn och hundar. Vi gick broarna runt i Korpikå och svetten rann när vi kom hem. Jag duschade och sedan sov jag och Gabriel tillsammans i tre timmar. När vi vaknade hade Jan dukat upp ett riktigt midsommarbord med sill, lax och potatis. Gabriel drack pärondricka och jag och Jan drack Smirnoff ice. Hela eftermiddagen var vi ute i solen. Barnen badade och vi badade. Dock i en badtunna där vattnet var väldigt varmt och skönt.
Midsommarmiddagen avnjöt vi hos Åsa och Stisse. Alla gäster hade med sig något att äta så det blev ett riktigt spännande matbord. Magda (Åsas kompis) fixade min frisyr och Magdas dotter Sigrid tog hand om Gabriel.
Kvällen var oförglömligt trevlig. Det var längesen vi umgicks med andra. Vi har båda jobbat mycket och varit trötta men denna helgen var tröttheten som bortblåst.
Vid midnatt dansade vi ute vid ladugården och när klockan slagit 24 så dunsade vi i säng.
Lördagen var en riktig dagen efter dag. Vi myste i sängen och framåt eftermiddagen åkte vi till storträsk så hundarna och Gabriel fick leka i sanden. Dock blåste det väldigt kallt så vi stannade inte så länge.
Söndagen var en dag av shopping och pengaspenderande. IKEAs stora cirkusrea öppnade och vi trängdes med kundvagnen inne bland soffor och bord. Jag hittade en svart bokhylla som jag nu satt alla mina böcker i. När denna bokhylla skulle in i bilen var det inte glada miner. Men det gick och nu är den som sagt i bruk.
När vi varit på IKEA åkte vi förbi Kukkolaforsen. Dock var vädret inte det bästa så vi fortsätte våran resa och gjorde ett avstamp hos några bekanta till Jans familj.
Vi kom till Korpikå sent på eftermiddagen. Jag åkte hem för jag skulle jobba på måndagen.
Idag är det tisdag och det enda som hänt sedan i söndags som är värt att notera är att jag varit hos Maria idag och ätit både lunch och tårta. Hon fyller nämligen 26 år. GRATTIS. Eller vad man nu ska säga. Hur som helst så är hennes dotter Freja alldeles underbar. Hon pratar och jollrar som aldrig förr och jag minns så väl när Gabriel gjorde detsamma. Man saknar den tiden ibland.
Jag är ledig idag men jobbar torsdag och fredag. På fredag kväll ska vi ha fest. Det är 3 år sedan sist. Vi hade fest hos oss alltså.

Snart öppnas dörren och min 2-årige son kastar sig in. Då blir det äntligen liv i luckan igen.


Det här är inte den bästa bilden vi har på Stisse. Dock är detta ett straff för att han skrivit på min facebook och skickat sms från min mobil.

Jag har jobbat sedan i torsdags. Avdelningen har nu skurit ner till 15 platser istället för 21(tror jag att det ska vara, minns inte riktigt) så visserligen är vi mindre personal men det är ändå väldigt lugnt nu. Jag har hunnit städa och göra iordning inför sommaren. Städat upp i våran kista med barnleksaker och framförallt haft tid över till mina patienter.

Ibland får jag frågan från dödsjuka patienter hur lång tid det tar att dö om man slutar äta och dricka. Det är väldigt smärtsamt att se in i en annan människas ögon och svara på en sådan fråga. Men frågan ställs då och då och jag känner mig skyldig att svara. För hur som helst kan jag förstå deras dödslängtan om än aldrig någonsin förstå deras livssituation. Föda kan man faktiskt klara sig utan ganska länge, men med vätskan är det värra. Drygt en vecka brukar våran doktor säga och det är även vad jag svarar mina patienter. Men tänk att vara döende i cancer och ha en så stark önskan att få dö, få bli befriad från lidande, att man väljer att sluta äta och dricka. Min åsikt angående dödshjälp har jag valt att inte uttala mig om då jag jobbar på denna typ av avdelning men den som läser mina ord kan nog även läsa mellan raderna.

Nog om detta. I onsdag var vi i Rörbäck. Solen strålande för det mesta och vinden var inte lika stark som den brukar vara. Stranden ligger ju trots allt ute vid havet så man brukar inte kunna förvänta sig annat än kylig blåst. Men denna dag hade vinden stillat. Gabriel lekte med rumpan bar i vattnet och på stranden. Hundarna likaså. Jag doppade mina frusna fötter men mer en det blev det inte.

Jan och Gabriel åkte faktiskt till Kalix när jag jobbade i helgen. På ett sätt är det skönt, att bara behöva ta hand om mig själv, och hundarna såklart, men ack så jag saknar dom när jag kommer hem efter ett avslutat arbetspass. Igår kom dom hem. Jan lagade underbart goda grekiska biffar. Sedan gick vi alla tillsammans på en långpromenad.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Just nu ligger faktiskt båda mina prinsar och sover och jag ska lägga mig och läsa en spännande bok.

Cirkus hemma som borta.

Morgonen startade tidigt med en väldigt missnöjd Gabriel och en fruktansvärt trött mamma. Förmiddagen var en dimma och jag pendlade mellan sömn och vakenhet i soffan.
Efter lunch blev jag dock människa igen och vi gick en promenad tillsammans med Maria och lilla Freja. Sedan blev vi inbjudna på saft och morotskaka hos Maria, och hur kan man tacka nej till det?

När vi ätit middag började vi göra oss i ordning för kvällens äventyr. Vi skulle på cirkus. Jag och Jan var lite tveksamma till att sitta hela cirkusen med tanke på Gabriels svårigheter att sitta still. Men vi blev tokförvånade när det visade sig att han kunde sitta mer still än oss.
Det viktigaste för Gabriel var att få se elefanterna. Och vi hoppades ju såklart att dom skulle vara i början då Gabriel var trött redan när vi kom. Dock var en väldigt fascinerade över de andra djuren också. Men cirkusartisterna lyckades inte imponera på honom särskilt mycket.
När elefanterna äntligen gjorde entre sist av alla jublade Gabriel. Jag hade då minuterna innan sagt "Snart kommer elefanterna, dom måste bara få äta färdigt först." så Gabriel pratade ljudligt om att elefanterna äta mat.
Kvällen var mer än lyckad. Gabriel somnade direkt vi kom hem och jag och Jan la oss och såg en Wallander rulle.
Klockan är nu 09.39 och min gullegris har ännu inte vaknat.
Jag ska jobba kväll idag men innan ska vi hinna på en promenad så just nu sitter jag ironiskt nog och hoppas att mitt sockergryn ska vakna.

Det var en seg och trött Linn som klev upp ur sängen imorse. Men efter att ha gjort välling, gett hundarna mat, rastat hundarna, bytt blöja på Gabriel, tagit på honom kläder, stoppat honom i cykelvagnen, cyklat till shell och köpt mjölk, hem igen, av med kläder, lagat gröt och äntligen fått sätta mig ned var jag pigg. Vill bara säga att allt detta inom 20 minuter är ganska bra. Jag har börjat äta mannagrynsgröt på morgonen med en halv deciliter socker på. Det är ljuvligt gott. MEN hos oss är mjölken nästan alltid slut och jag behöver mjölk för att kunna laga mannagrynsgröt.

Hur som helst var jag inte trött längre efter denna maratonmorgon. Jag och Gabriel gick våran gamla vanliga promenad runt travet. Gabriel pratade om pippifåglar och när vi dessutom fick se en trastunge blev han exalterad. Faktiskt så till den grad att han började gråta för att han inte fick ta med sig den hem.

Jag tänkte mest på min kusin Linda. Hon kommer hem på måndag. Ibland saknar jag henne så innerligt. Våra promenader och asgarv till saker som ingen annan skulle skratta åt. Jag saknar att kunna gå in genom ingången bredvid min, gå en trappa upp och kliva in genom dörren till hennes hem.

På onsdag åker vi till Rörbäck. Där har vi varit varje sommar när vi var mindre. Vi försöker att åka dit varje sommar.

Efter Gabriels dagliga tupplur tog vi cykelkärran och cyklade till Rikard. Jag hjälpte honom att diska från hans inflyttningsfest som för övrigt var i fredags. Sedan visade jag honom hur man hänger upp kläder i torkskåpet.

Därefter åkte vi på Dollarstore och köpte massor med godis.

Vi stannade en stund i lekparken Smörblomman. Där finns massor med olika lekgrejer för barnen.

Eftersom att gårdagens inlägg handlade mest om min nya rosa dator ska kommer bilderna från karusellåkningen i dagens inlägg.

Se och lid för mig som är gammal och börjar må illa när det går runt runt.

Välkommen dator. Du ska definitivt bli använd.

Igår kom det ett sms på min telefon där det stod att mitt paket från netonnet anlänt till ica kvantum. Jag åkte dit direkt. Betalade 3200 kr och vips hade jag en ny, rosa minidator i handen. Denna dator ska jag ny ha i sängen så jag kan sitta där och surfa. Gissa vem som blev avundsjuk? Janne. Men han har sin ny samsung superdyra mobil. Just därför förtjänar jag min rosa dator.

Jag jobbade igår. Jan och Gabriel var i Kalix från torsdag till fredag. När klockan började närma sig 15 ringer Jan och säger att de står utanför dörren till palliativa vårdavdelningen. Gissa om jag blev glad. Jag var inte helt färdig. Skulle ställa in en s.k deltecpump innan jag gick så Gabriel blev bjuden på glass av undersköterskan Åse, vilken han såklart inte ville ha. Istället skulle han till våran lekhörna, vilken för övrigt är helt suverän när vi har patienter vars anhöriga har småbarn, eller när patienten själv har små barn.

Det leder mig faktiskt in på ett annat ämne. Ofta får man frågan om man verkligen ska ta med sig barn på den typen av avdelning jag jobbar på. Verkligheten är ju ofta sådan att patienten är svårt sjuk, kan ha slangar överallt, andnöd, det kan helt enkelt vara en väldigt otäck syn. MEN de som inte får vara i den här verkligheten bildar sig ofta en egen som kan vara mycket värre. Det är sedan länge känt att barn ofta kan hantera en brutal verklighet bättre än vuxna, för barn vågar prata, vågar fråga och framför allt:de vågar vara ledsna. Vilket vuxna inte alltid klarar.

Så när vi får frågan om att ta barn till våran avdelning svarar vi i de flesta fall "självklart".

När jag var klar med deltecpumpen tog jag min väska, min son och min man och åkte hem.

Middagen avnjöts hos mina föräldrar. Lax och doppikopp.

Idag har vi varit på stan och åkt karusell med Gabriel. Eftersom att jag är minst blev det såklart jag som skulle sitta med Gabriel i karusellen. När jag betalade biljetten så frågade jag om jag fick åka med, då vi tyckte att Gabriel var lite liten att åka själv, får jag till svar "Ja om du står ut". Det gjorde jag men jag blev illamående.

Nu ska vi snart se fotbolls-EM.

Maränger och glass.

Gabriel kör bil.

Jag har jobbat hela helgen och Jan och Gabriel har varit i Kalix. Jag tror aldrig jag jobbat när det varit så tungt. (känns som om jag skriver det varje gång, men den här gången är det på riktigt). Men jag överlevde även detta. Jag jobbade fredag kväll och lördag morgon. Till min stora förskräckelse blev jag inte väckt av väckarklockan på lördag utan av min kära arbetskamrat Ida. Vilket betydde en sak: Jag hade försovit mig. Jag rusade in på min avdelning klockan åtta. Jag försover mig aldrig. Inte så att jag kommer försent till jobbet iallafall.

På söndag morgon jobbade jag kväll vilket betydde sovmorgon. Jag skojjar inte när jag säger att jag inte haft en sovmorgon på flera månader. Det var så skönt att vakna av sig själv. Klockan visade halv nio. Det kanske inte låter mycket till sovmorgon. Men har man småbarn är det en sjudundrande sovmorgon.

Igår kom Jan och Gabriel hem. Jag jobbade till halv fyra men flexade ur kvart i tre. Mina krafter var slut och jag ville hem till min älskade son. Och sambo förstås.

Vi åkte ut till mor och far i N:a Svartbyn. Min lillebror satt och försökte installera deras dator. Det gick sådär för när jag var på besök hos dom idag var det fortfarande tjorv med datorn.

På förmiddagen åkte jag och Gabriel till öppna förskolan. Vi har inte varit där på över ett år. Men idag var det avslutning inför sommaren och Maria skulle dit så vi hängde på. Där bjöds det på tårta, glass och maränger.

Vi har varit på husvisning idag också. Skabbigare hus får man nog leta efter. Jag beundrar människor som inte är som mig (städmaniker) men det finns gränser för äckelhet och i det här huset var gränsen nådd. Allt går ju att göra om och byta ut men jag vet inte om vi vill ha det så. Det känns ju iallafall som att huset ska vara beboligt utan renovering.

En nöjd Freja.

En mindre nöjd Freja.

Massor med spännande leksaker.

Kusinerna Linn och Stig.

Personalmiddag och klackeskor.

Igår regnade det hela dagen. Vi försökte oss på en promenad när det såg ut att vara uppehåll. Besvikelsen blev till fullo när regnet började ösa ner så fort vi kommit ut på gården. Inte ens Gretchen ville vara ute och då är det illa.

När klockan slagit 16 klev jag och Gabriel in genom dörrarna på Sunderby sjukhus. Jag skulle på personalmiddag och eftersom att Jan jobbade var det inte annat att göra än att ta med lilla grynet. På avdelningen har vi en hel kista med leksaker. Där plockade Gabriel på sig allt möjligt. Middagen serverades på geriatrikmottagningen. Maten var från Rävasten och bestod av lax, pajer, nybakat lantbröd med mera med mera..

Våran doktor hämtade en hink med klossar till Gabriel. Till min stora förvåning stoppade han alla klossar i rätta hålen.

En grön sparkcykel stod i korridoren vilket han snabbt snappade upp.

Middagen flöt på bra. När klockan närmade sig 19 började dock humöret att sakta men säkert gå ner åt. Det var ju trots allt sovklocka.

Trots en tidig hemgång var middagen väldigt trevlig. Jag har väldigt fina och bra arbetskamrater. Stöttepelare i vått och torrt.

När vi kommer hem och jag gör välling kommer Gabriel gående i mina pumps. Kvällen avslutades med en så kallat asgarv.