Solsting.

Idag är det torsdag och veckan har rusat fram. Vädret har varit underbart och den lediga tid jag haft har jag befunnit mig i solen.

I tisdags kom Åsa, Stig, Dag och Irene på besök. Vi var först på nordpoolen och badade. Vi befann oss faktiskt mest i utepoolen utan protest från barnen, till min stora glädje. I år ska jag vara lika brun som man var när man var barn. Känner dock att det finns en viss risk att detta inte uppnås. När man var barn var man ute från morgon till kväll. Idag måste man jobba, laga mat, tvätta, diska och SOVA. När man var barn behövde man inte det, och sömn var man i behov av men det var bara ett nödvändigt ont.

När vi badat var vi hos oss ute på gården. Jag hade köpt en goood vaniljkrämbullekrans på bageriet mitt emot.

På kvällen när Gabriel ska sova säger han att krokodilen kommer och tar honom. Tänk att barn också kan få solsting hehe.

Igår jobbade jag, så även idag. Tempot på avdelningen har lugnat ner sig och man hinner med att vara den engagerade sköterskan man vill vara. Jag har även jobbat helgen som var och även då var det ganska lugnt. Ibland kan jag känna att för egen del är det bra med ett högt arbetstempo bara för att man inte hinner engagera sig i patienten på det sätt att man tänker på personen när man gått hem. Det är inte alldeles för många gånger det hänt mig, men det har hänt. Det finns människor som helt enkelt fastnar i ens medvetande och sitter kvar där när man går hem.

Jag har aldrig gråtit över en patient. Jag har kunnat känna sorg och saknad på en acceptabel nivå, med tanke på att det faktiskt är mitt jobb. Jag säger inte att man inte får känna, men för egen del skulle jag nog inte orka.

Men jag tror att jag kommer att göra det. Flera av våra patienter är återkommande och man lär känna dom. Man tänker på en del när man går hem fast man inte alltid vill. Man vill lämna jobbet på jobbet. Men det är så det är. Det är svårt att inte bry sig för mycket och i slutändan så är det väl ändå bättre än att inte bry sig alls.

Jag har förgäves försökt byta tur idag och jobba dag istället för kväll. Men det har varit förgäves så Gabriel ska vara med morfar idag. Men det kommer att gå bra det med.

Nu ska jag och min älskade son gå ut och titta på tåg, bättra på den bruna färgen på min hud och rasta hundarna.