Älskade och saknade hundar.

I helgen har jag varit ledig och för första gången på flera flera år sovit hos mamma och pappa. Jag och Gabriel sov i Max rum (hundens säng). Mitt gamla barnrum. När jag bodde där var det gult, nu är det alldeles blått. Kanske för att min lillebror bott där efter mig?!.

På lördag eftermiddag var vi i lekparken mitt i city. Min mor kom sedan dit och vi gick upp till min mormor tillsammans. Hon är mycket piggare sedan sjukhusvistelsen. Det var så roligt att se.

På kvällen när Gabriel somnat tog jag med mig Nikolina, Gretchen och Max på den gamla hederliga promenadrundan som jag gått så många gånger med min greyhoundtik Queenie. Vi fick avliva henne 2007. Hon var då 9 år gammal och tumörer dränkte hennes lungor i vätska.

Hon var så fin min Queenie. Hon bodde med mig i Göteborg och var med mig på jobbet nästan varje dag.

Fyra veckor och 1 dag efter Queenies död dog min chihuahuahane Akilles. Han blev tio månader. Troligtvis var det ett aneurysm i huvudet som tog hans liv. Typ som en stroke. Djur kan dö precis som människor. De är sköra precis som vi.

Akilles död knäckte mig faktiskt ett bra dag. Queenie hade jag ändå hunnit förbereda mig för. Hon var trots allt gammal. Men Akilles var bara valp.

När Akilles låg på djursjukhuset satt jag och tittade på det här kortet som togs dagen innan vi fick avliva Queenie:

Jag minns att jag tänkte att snart är det bara Nikolina kvar. Jag förstod att Akilles inte skulle komma tillbaka mer. Några timmar senare ringer veterinären och säger att vi nog ska komma och låta dem avliva Akilles. Jag och Jan åkte dit. Akilles huvud var stort som en handboll och jag fick ingen kontakt. Det är faktiskt en av dom värsta stunderna i mitt liv.

När jag fått begrava honom gick omvärlden tillbaka till det normala men jag grät i ett halvår till. Varje kväll innan jag somnade.

På söndag satte vi oss i bilen och åkte upp till Kalix för att fira svärmor. Med oss tog vi en rosblomma och choklad. Stig och Dag var där när vi kom så vi var ute och lekte i sjörövarskeppet innan vi gick in och åt tårta.

På kvällen när vi kom hem hade jag hjärnblödningshuvudvärk. Gabriel har hostat hela natten och hållt mig vaken vilket gjorde att den var kvar även på morgonen. Gabriel var dock så risig så jag fick ta en VAB-dag. Han har nu sovit i 3 timmar. Jag har sovit i 1 timma och det behövde jag verkligen. Har stoppat i mig min migränmedicin så att huvudvärken lättat. Nu ska jag börja laga lunch åt min sjuka pojke.