I min fina garderob.

Min garderob är ett litet utrymme i lägenheten där jag spenderat många timmar med att ordna, sortera och inreda. Väggarna har jag målat rosa. Rosa är helt enkelt min färg. Jag älskar rosa.

Jag är shopaholic. Vilket kanske även syns på min garderob. Jag får en kick av att köpa köpa köpa. Till min sambos stora förtret. Jag har faktiskt bättrat mig en väldigt mycket sedan Gabriel föddes men det finns fortfarande arbete kvar att göra.

Våran kurator på jobbet ska gå en utbildning till hösten i KBT. Under utbildningen ska hon ha egna patienter. Jag sa att jag gärna ställer upp med mitt shoppingberoende. Så till hösten blir det troligtvis KBT för mig. Det är faktiskt det enda jag tror på kan förändra beteenden. Men ta en titt på mina vackra klädesplagg så länge. Dom är ju trots allt väldigt fina..:-)

Den lilla svarta från Roberto Cavalli.

En sommarskapelse från Minimarket.

Min älskade leopardpäls (fejk såklart) från Juicy couture.

Klänning från Odd Molly.

Skor Skor Skor.

Karen Millen.

Festblåsa från Rare Fashion.

Min finaste sommarklänning från Hm.

Väska från Jimmy Choo for Hm.

Toppar från Malene Birger och Acne.

Mina favoritskor från Jimmy Choo for Hm.

Klackarna är skyhöga men det gör ingenting när dom är såhär snygga. :-)

Gabriel 2 år.

Denna vecka har bestått av födelsedagsfirande. I onsdags fyllde våran älskade son Gabriel 2 år. 2ÅR! Kan ni fatta? Nej inte jag heller.

Eftersom att Jan var på övning fick vi åka utan honom på Leos lekland i år. På Leos mötte däremot Ronja och A-K upp så helt ensamma var vi ju faktiskt inte. Timmarna på leklandet var superroliga. Gabriels ögon lyste av spänning och förväntan. Vi åkte kanor och klättrade och klättrade. Vid halv fyra tiden var vi dock tvungen att avsluta och åka till Ica Maxi och handla. Gabriel hade ju bestämt att mormor, morfar och morbror Rikard skulle komma och äta middag med oss.

Jag lagade makaronipudding och slängde ihop en marängsvish. Vi åt till vi blev mätta. Gabriel var jääte trött och somnade redan kvart i sju.

På torsdag kom min käraste hem. Dock han vi knappt se varandra för jag jobbade kväll så när jag kom hem hade han slocknat för länge sedan.

På fredag åkte vi till Luleå och köpte en traktor till Gabriel. Den är så stor att han kan sitta på den. Vi mötte upp Margareth på Biltema för att prova ut en cykelhjälm till Gabriel som han skulle få i present. Vi blev även bjudna på fika på Smedskroken 10. Bullar och morotskaka.

På lördagen var det 2-årskalas. Vi hade planerat att vara ute men regnet började falla så vi fick trycka in oss en hel drös med folk i våran lilla trea. Fika fick vi göra i omgångar. När barnen fikat var det uppehåll så dom gick ut och lekte. Gabriel fick många fina presenter som han leker med hela tiden.

På kvällen somnade Gabriel tidigt och jag och Jan hade en riktig myskväll.

Jag har förresten glömt att skriva att min bästa lillebror Rikard har fått sin första lägenhet. Den är jättefin. Jag har satt upp gardiner åt honom och förra söndagen var vi i Luleå och jag lurade honom att shoppa en massa saker till lägenheten, nåväl det var ju faktiskt saker han behövde. Tyvärr har jag inga bilder men det ska jag nog kunna ordna.

Jan och Gabriel är och badar. Jag ska lägga mig och läsa. Sedan ska vi inviga cykelkärran och ta en tur till Norra Svartbyn.

Badar innan läggdags.

Solsting.

Idag är det torsdag och veckan har rusat fram. Vädret har varit underbart och den lediga tid jag haft har jag befunnit mig i solen.

I tisdags kom Åsa, Stig, Dag och Irene på besök. Vi var först på nordpoolen och badade. Vi befann oss faktiskt mest i utepoolen utan protest från barnen, till min stora glädje. I år ska jag vara lika brun som man var när man var barn. Känner dock att det finns en viss risk att detta inte uppnås. När man var barn var man ute från morgon till kväll. Idag måste man jobba, laga mat, tvätta, diska och SOVA. När man var barn behövde man inte det, och sömn var man i behov av men det var bara ett nödvändigt ont.

När vi badat var vi hos oss ute på gården. Jag hade köpt en goood vaniljkrämbullekrans på bageriet mitt emot.

På kvällen när Gabriel ska sova säger han att krokodilen kommer och tar honom. Tänk att barn också kan få solsting hehe.

Igår jobbade jag, så även idag. Tempot på avdelningen har lugnat ner sig och man hinner med att vara den engagerade sköterskan man vill vara. Jag har även jobbat helgen som var och även då var det ganska lugnt. Ibland kan jag känna att för egen del är det bra med ett högt arbetstempo bara för att man inte hinner engagera sig i patienten på det sätt att man tänker på personen när man gått hem. Det är inte alldeles för många gånger det hänt mig, men det har hänt. Det finns människor som helt enkelt fastnar i ens medvetande och sitter kvar där när man går hem.

Jag har aldrig gråtit över en patient. Jag har kunnat känna sorg och saknad på en acceptabel nivå, med tanke på att det faktiskt är mitt jobb. Jag säger inte att man inte får känna, men för egen del skulle jag nog inte orka.

Men jag tror att jag kommer att göra det. Flera av våra patienter är återkommande och man lär känna dom. Man tänker på en del när man går hem fast man inte alltid vill. Man vill lämna jobbet på jobbet. Men det är så det är. Det är svårt att inte bry sig för mycket och i slutändan så är det väl ändå bättre än att inte bry sig alls.

Jag har förgäves försökt byta tur idag och jobba dag istället för kväll. Men det har varit förgäves så Gabriel ska vara med morfar idag. Men det kommer att gå bra det med.

Nu ska jag och min älskade son gå ut och titta på tåg, bättra på den bruna färgen på min hud och rasta hundarna.

Älskade och saknade hundar.

I helgen har jag varit ledig och för första gången på flera flera år sovit hos mamma och pappa. Jag och Gabriel sov i Max rum (hundens säng). Mitt gamla barnrum. När jag bodde där var det gult, nu är det alldeles blått. Kanske för att min lillebror bott där efter mig?!.

På lördag eftermiddag var vi i lekparken mitt i city. Min mor kom sedan dit och vi gick upp till min mormor tillsammans. Hon är mycket piggare sedan sjukhusvistelsen. Det var så roligt att se.

På kvällen när Gabriel somnat tog jag med mig Nikolina, Gretchen och Max på den gamla hederliga promenadrundan som jag gått så många gånger med min greyhoundtik Queenie. Vi fick avliva henne 2007. Hon var då 9 år gammal och tumörer dränkte hennes lungor i vätska.

Hon var så fin min Queenie. Hon bodde med mig i Göteborg och var med mig på jobbet nästan varje dag.

Fyra veckor och 1 dag efter Queenies död dog min chihuahuahane Akilles. Han blev tio månader. Troligtvis var det ett aneurysm i huvudet som tog hans liv. Typ som en stroke. Djur kan dö precis som människor. De är sköra precis som vi.

Akilles död knäckte mig faktiskt ett bra dag. Queenie hade jag ändå hunnit förbereda mig för. Hon var trots allt gammal. Men Akilles var bara valp.

När Akilles låg på djursjukhuset satt jag och tittade på det här kortet som togs dagen innan vi fick avliva Queenie:

Jag minns att jag tänkte att snart är det bara Nikolina kvar. Jag förstod att Akilles inte skulle komma tillbaka mer. Några timmar senare ringer veterinären och säger att vi nog ska komma och låta dem avliva Akilles. Jag och Jan åkte dit. Akilles huvud var stort som en handboll och jag fick ingen kontakt. Det är faktiskt en av dom värsta stunderna i mitt liv.

När jag fått begrava honom gick omvärlden tillbaka till det normala men jag grät i ett halvår till. Varje kväll innan jag somnade.

På söndag satte vi oss i bilen och åkte upp till Kalix för att fira svärmor. Med oss tog vi en rosblomma och choklad. Stig och Dag var där när vi kom så vi var ute och lekte i sjörövarskeppet innan vi gick in och åt tårta.

På kvällen när vi kom hem hade jag hjärnblödningshuvudvärk. Gabriel har hostat hela natten och hållt mig vaken vilket gjorde att den var kvar även på morgonen. Gabriel var dock så risig så jag fick ta en VAB-dag. Han har nu sovit i 3 timmar. Jag har sovit i 1 timma och det behövde jag verkligen. Har stoppat i mig min migränmedicin så att huvudvärken lättat. Nu ska jag börja laga lunch åt min sjuka pojke.

Saknad och traktorbus.

Idag har jag varit ledig och det har varit underbart. Morgonen startade upp med en promenad tillsammans med min vän Maria och hennes lilla bebis Freja. Vi gick runt lillavan, mot ica supermarket och följde sedan promenadvägen intill Svartbyträsket. Det är min och Gabriels nya favoritpromenad för vi passerar järnvägen flera gånger. Gabriel älskar när tåget kommer.
När vi kom hem var det dags för Gabriel att sova. Han sov i tre timmar och när jag väckte honom ville han sova mer. Men det fick han inte. Vi skulle ju åka till mormor och morfar.
När vi kom dit lekte vi i lekparken och Gabriel fick provsitta morfars traktor. Det är just nu det häftigaste som finns.
Efter middagen åkte vi hem. Gabriel var grinig och trött. Igår var jag på Ö & B och köpte en sandlåda/badbalja som är jättestor. Den gick knappt in i bilen. Den badar Gabriel nu och det tycker han är jätteskoj. Det fick han göra när vi kom hem.
Nu ser han på bolibompa och jag sitter här och bloggar.
Jan är på övning i Skåne och jag saknar honom massor. Det är jobbigt när övningsserien drar igång för då är han i princip aldrig hemma. När Gabriel var 3 månader var han borta jätte mycket. Då blev jag faktiskt nästan deprimerad. Hela mitt liv var upp och ner. Jag kunde inte längre gå ut och gå sena kvällspromenader. Eller sitta uppe halva natten utan att vara mer död en levande morgonen därpå. Nu är det dock betydligt roligare. Nu när Gabriel blivit äldre är det bara roligt. Man har alltid sällskap. På natten kommer han och lägger sig tillsammans med mig i sängen och jag kan ligga och lukta på hans mjuka hår. Men som sagt jag saknar min Jan. Vi har så roligt tillsammans. Kanske en klichè att kalla honom för min själsfrände, men är det någon jag kan kalla för själsfrände så är det honom.
Vi hade inte varit tillsammans länge när vi satt i mitt badkar i min lilla etta och bestämde oss för att flytta ihop. Inte heller var det längesedan vi hade träffats när vi förlovade oss. Och sex månader efter vi träffats var jag gravid. Men allt hade vi planerat och om än vi har haft tunga perioder har vi alltid hittat tillbaka till varann.
Han kommer hem nästa onsdag. En hel vecka kvar.
Nu ska Gabriel nattas och jag ska invänta Greys...

Gabriel i morfars traktor.

Massage och släktingar på sjukhuset.

Veckan som gått har rusat förbi. Nu är det en ny vecka. Nya tag.

Jag jobbade mycket förra veckan och det var tungt. Jag sprang omkring hela tiden. Gick igenom svåra samtal med anhöriga och tungt fysiskt arbete. Helgen var inte bättre, snarare tvärtom. Jag och en till sjuksköterska hade tio patienter att ta hand om. Vill då poängtera att våra patienter är mycket svårt sjuka. Min lunchrast varade i 15 minuter i söndags. Min lilla mormor som är inlagd på samma avdelning men i andra flygeln hann jag inte ens vara in och säga hej till.

När jag kom hem på söndag eftermiddag var jag trött och irriterad.

Jag sov så gott inatt. Jag behövde verkligen sömn. Jag lämnade Gabriel på dagis vid 09.45 och åkte sedan till Sivs hälsokälla för massage. Jag nyttjar mitt friskvårdsbidrag till detta då min rygg har börjat säga stopp. Nu var det ett tag sedan sist då tiden helt enkelt inte har funnits. Det märktes även i mina muskler. Alla triggerpunkter hon hittade gjorde att det strålade ut överallt. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag fick be henne trycka mindre hårt flera gånger. När jag kom hem var jag så trött efter all smärta att jag somnade.

Jag hämtade Gabriel vid 14-tiden. Då åkte vi till Maria och Freja. Vi fikade kakor och drack kaffe.

Efter middagen som bestod av blodpudding, gick vi ut till lekparken. Sände iväg ett sms till grannarna ovanför som också kom ut.

Kvällen avslutades med ett bad för Gabriel. För mig är den inte slut ännu. Ska sätta mig och pyssla med en tavla.

Moster Kerstin, Mormor och Mamma på sjukhuset

i lördags.