Igår kom Gabriels nya säng från IKEA. Jag, Jan och Gabriel hade precis kommit fram till Ubbyn när dom ringer och vill leverera så det var bara att sätta sig i bilen och åka hem. Vi åkte och grillade korv på mor och fars gård istället för att göra det i Ubbyn.
På kvällen kom min kusin och vän Linda. Gabriel är stormförtjust när "moster Linda" kommer. Hon skulle sjunga, dansa och leka med honom, helst allt på samma gång. Vi åt jordgubbar med grädde och när jag nattat Gabriel i våran säng började vi bygga ihop hans nya säng. Det tog tre timmar. Min kropp värkte och svetten pärlade sig i pannan. Men det blev otroligt mysigt. Och Linda : tack för sällskapet.
Jag bar över en sovande Gabriel till sin nya säng. Inatt hörde jag ett avgrundsvrål inifrån hans rum. Han visste förmodligen inte var han var och blev lugn igen när mamma la sig bredvid.
På morgonen skulle vi ta en promenad men vi hann bara till lillskogen innan åskan slog till. Vi gick in och tittade från balkongen på regnet som öste ner.
När jag varit på Step In och ordnat ett träningskort åt vi lunch för att sedan åka och bada i älven vid storheden i Luleå. När vi kom hem åkte Jan och Gabriel till Nordpoolen och badade ännu mer. Jag gick en promenad med vovvarna.
Middagen åt vi hos mina föräldrar. Det flög in en jättefin fågel i rutan. Trodde att den dog men när jag tog upp den flög den iväg. Gabriel blev såklart ledsen, han ville ta med den hem.
Jag och pappa hade några djupa samtal i lekparken medan Gabriel lekte. Min far må vara fyrkantig men han är trots allt en väldigt klok och insiktsfull människa. Och framförallt snäll. Det finns ingen som ställt upp så mycket som honom och trots att han nu är över sextio år så finns han till hands när det behövs.
Kvällen spenderade jag framför dator. Jag har laddat hem en del musik. När jag funderar på något så lyssnar jag på musik, det ger mig en inre ro. Idag har jag tänkt mycket på en patient jag haft. Som jag troligen skrivit tidigare så fastnar en del människor på näthinnan, trots att man bara känner dom en kort stund. Patienten jag tänkt på idag är den starkaste människa jag någonsin träffat. Bortom alla odds har denna människa överlevt längre än någon någonsin förutspått. Jag blir verkligen inspirerad av människor som verkligen verkligen vill leva, trots sorg, smärtor och enorma lidanden. Jag tänkte på henne för att det var längesen jag träffat henne. Jag gav henne en dikt en gång om vad det innebär att vara stark. Jag har även skrivit ner den i ett blogginlägg. Den kan få vem som helst att känna sig stark och vid ett tillfälle behövde hon det särskilt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna underbara, inspirerande kvinna mår så bra hon kan fortfarande.
Nu ska jag faktiskt gå och sova. Har en del sömn att ta ígen. Bon voyage!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar