Sjukt barn och trötthet.

Jag har varit så trött så trött sista tiden att jag inte orkat sätta mig framför datorn och blogga.
Idag har jag tagit hand om min sjuka son. Han vaknade skrikandes 05.00. Jag lyfter upp honom ur sängen och känner att han är varm som en kamin. Termometern visar 39.5 grader. Ger honom en supp. Panodil, välling, nappen och snutten. Sen somnar han om i våran säng. Men inte jag. Jag går upp och tar hand om hundarna. Tvättar och somnar sedan på soffan.
Gabriel vaknar vid 08-tiden. Är kinkig och vill bara sitta i famnen. Efter en timma lägger jag mig med honom i sängen. Han somnar bums och sover till halv tolv. När han vaknar är han i ett ännu större behov av sin mamma. Vi myser i soffan till jag måste åka på jobbet.
Kvällen har varit bra och ganska lugn. Jag har gett en dikt till en patient idag.

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att alltid komma längst
eller att alltid lyckas.

Att vara stark är
att leva livet som det är
gå igenom svåra perioder
och acceptera det
att falla till botten
slå sig hårt och alltid komma igen.