Föräldrauppfostran

Idag fick jag dra mig upp ur sängen 04.30. Gabriel ville inte sova mer trots att vi hade fredagsmys till 19.30 igår kväll. Jag skriver alltid när jag kliver upp. Vill bara poäntera att det känns bättre för jag vet att min kusin Linda sitter 100 mil härifrån och läser och tycker jätte synd om mig. Trots att det egentligen inte är det, för jag har, för det första valt det själv. För det andra så har jag fått den finaste gåvan i världen.

Jag läser nu massor med föräldraböcker för att bli en bättre mamma. Man får så stor förståelse för barnens beteende och får du mera tålamod själv. När jag var liten försökte mina föräldrar förbjuda mig att göra saker genom att bli arga eller hota. Jag klandrar dom inte. Dom visste helt enkelt inte bättre och det var så deras föräldrar uppfostrade dom.

Dock tror jag inte på en sådan uppfostringsmetod och därför söker jag efter en som jag kan tro på. Igår slog Gabriel mig i benet när jag inte orkade hålla honom i famnen medan jag lagade mat. Då gick vi till hans rum. Jag satte mig med honom på golvet och förklarade att han inte får slå mig, det gör ont. Nu får han säga förlåt till mamma innan vi går. Vi satt i 20 minuter på golvet. Han grinade och skrek. Ropade på pappa. Till slut sa jag att om du inte kan säga ordet förlåt så får du ge mig en kram och en puss istället. Det gjorde han direkt.

Det är så roligt att se att saker och ting fungerar. Allt handlar bara om den tid vi ger. Sen fick jag mig även en annan tankeställare: Vi uppfostrar inte våra barn för våran egen skull. Vi gör det för dom. För deras självkänsla och för att dom ska lära sig att fungera i världen. Och det är så sant. Och det är vad vi är skyldiga att göra.

Igår hade vi planeringsdag med jobbet på Sunderby folkhögskola. Vi fick frukost lunch och fika helt gratis. Förutom det hade vi en väldigt givande planeringsdag med diskussioner kring rutiner och vad vi ska förändra till det bättre. Eftersom att det flyttats en del på sjukhuset för att läkarutbildningen ska komma till hösten. Så våran avdelning har flyttats och många i personalen har slutat, vilket resulterat i att det är mycket nytt folk och en ny chef. Allt känns som en nystart och det är så roligt att vara del av något som ska förändras. Att få vara den som förändrar rutiner till det bättre.

På kvällen skulle några av oss på Far east i Boden och äta men jag orkade helt enkelt inte. Jag har blivit jätteförkyld och kan knappt andas.

Jag, Gabriel och Jan hade fredagsmys istället med ostkrokar och bolibompa.

Idag vet jag inte vad som bjuds. Eventuellt ska vi åka skridskor men vi får se om vi orkar att åka och bara andas genom munnen.

För någon vecka sedan var jag och Gabriel och hälsade på min vän Anna-Karin och hennes barn Ronja och Olivia. Gabriel älskade den lilla 4-månaders babyn. Vi åt god mat och snackade skit.

Anna-Karin är min gamla barndomsvän. Vi har så många fina minnen tillsammans. En underbar människa och vän.