Idag har jag och Gabriel bakat drömkakor. De blev så goda så goda. Tog med mig hälften till jobbet för att inte äta alla själv.Jag älskar min son. Han är den roligaste goaste lilla pojken i hela världen. Alla älskar naturligtvis sina barn. Så måste det vara. Men man förstår inte hur mycket föränn man har ett barn själv.Jag älskade Gabriel redan när han låg i min mage. Jag pratade med honom, strök på honom, sjöng sånger. När jag sedan höll honom i min famn första gången saknade allt annat betydelse.Det var som om mitt liv började först då. Jag hade någon att ta hand om, någon som behövde mig, någon som saknar mig när jag är borta. Att vara behövd är en upplyftande känsla och att få ta hand om någon är underbart.Ibland kan han driva en till bristningsgränsen, men det räcker med ett skratt eller en blick för att skrattet ska fylla rummet istället för irritation.Barn kan skapa många konflikter i en relation. Men man har något man skapat gemensamt som i slutändan alltid samför en. För en del fungerar inte detta, men för oss har Gabriel varit det bästa som kunnat hända.
Du har ju tagit hand om hela ditt liv. Det började med hamstrar och sen fanns det ingen hejd på din omsorg. Är glad att jag har dig i mitt liv. Så himla synd bara att Gabriel är så långt borta (och jag med) så jag inte får lära känna honom ordentligt. Kom snart!
SvaraRaderaTack vad du är snäll..det är iofs sant..men med Gabriel är det så annorlunda. Jag saknar dig. Önskar också att vi bodde närmare varandra. Jag ska verkligen försöka spara pengar så jag och Gabriel kan komma!
SvaraRadera