Retur till Boden.

Idag packar vi våra väskor och åker tillbaka till vårat hem. Det har varit en sorglig dag. Inte minst för min älskade. Önskar jag kunde göra något men det kan jag inte. Bara finnas till hands.

Gabriel kan tugga tuggummi. Jag har badat hundarna. Har inget annat att berätta.

Jo Den blå vattenkannan på bilden får allt och alla sig en dusch av.

Lekland och leksaker.

Idag har vi tagit våran repade bil och åkt till Haparanda. Väl där stannar vi på Candyworld och deras lekland. Stora rutschkanor och trånga gånger. Jag hade min coola skinnimitations leggings. De var inte bra att åka kanorna med. Det tog tvärstopp faktiskt.
Vi fikade plättar med jordgubbssylt och grädde. Gabriel åt hellre varmkorv.
Efter två timmars springande åkte vi på Jala. Jag köpte djur till Gabriels tågbana (dom ska såklart stå bredvid tågbanan på det gröna gräset jag målat), jag köpte också en grön orm som öppnade munnen och lät ett ormljud när man tryckte på en knapp på ryggen. Varför jag egentligen gick in var för att köpa en födelsedagspresent till min systerdotter Amanda. Det gjorde jag också- ett set med glitterpennor. Vi ska på kalas på tisdag.
När vi kommer tillbaka till Korpikå och svärmor och svärfar kommer kusinerna Linn och Emil och faster Moa. Vi äter tillsammans och har det mysigt.

Hoppa studsmatta.

Går på ett rep högt upp i luften.

Rutschkana med mamma

Rutschkana helt själv.

Bollhavet.

Emil, farmor, Linn och faster Moa kommer. Vi äter Jans hemlagade grekiska biffar.

Kalix, gammelfarmor och kyla.

Idag blir jag väckt klockan nio med frukost på sängen. Det fanns till och med en röd ros på den vita brickan. Efter sängmys så börjar vi packa och göra oss färdiga för en helg i Kalix.
Jag och Gabriel sover i bilen och Jan pratar (med mig), jag mumlar till svar. När vi kommer fram åker vi till svärmor och äter lunch på hennes jobb.
Efteråt åker vi till Jans farmor Ingrid. Hon är väldigt dålig nu. Vi sitter vid hennes sida en stund. Jag ger taktil massage av händerna och pratar tyst med henne om vad som händer. Det sägs att de svårt sjuka som inte går att få kontakt med mer fortfarande har hörseln kvar. Därför ska man tänka på vad man säger. Vi kunde inte stanna särskilt länge då Gabriel blev rastlös och hällde ut en vattenkanna. När han inte fick fortsätta barrikera började han gråta. Då valde vi att gå, för den viktiga lugn och ros skull.
När vi åker från farmor Ingrid åker vi till Dag och Stigs dagis för att hämta dom. Gabriel vill stanna så vi får bära honom ut därifrån.
Väl hemmea tar vi alla en tupplur och nu blir det middag. Tacos. Sedan fredagsmys hos Dag och Stig.

Gabriel var väldigt intresserad av Dag och Stigs möss.
Barnprogram.
Smaskens...

En extradag.

Igår vaknade Gabriel 05.15. Vi gick som vanligt upp och myste i soffan en stund innan mamman orkade gå till Gabriels rum och leka med tågbanan.
Klockan ett tog jag bilen med reporna och körde till jobbet. Där var det stress och någon som skulle komma sent så jag fick ronda båda sidor. Men det gick bra det också. Man måste ju vara flexibel.
När nattpersonalen kom satt vi och pratade om mina parkeringsincidenter. Jag kände mig som en ståupp komiker med en mindre publik.
Väl hemma vid 22.30 duschar jag och krymper ned i sängen bredvid min prins.

En onsdag fylld av otur.

Denna dag startade med att köra Jan till jobbet i snöstorm. Därefter åkte vi hem. Myste framför tv:n. Skickade sms till våra grannar Camilla, Staffan och Minna om att hälsa på dom i eftermiddag. Hann ej få svar innan oturen infann sig.
Gabriel lyckas få tag på min telefon när jag inte ser. Stoppar in den i våran dyra högtalare som inte går att öppna och poff jag är utan telefon.
Jag skjutsar ut Gabriel på dagis för att jag ska få en massagestund. Det är skönt men gör ont också. Massösen säger att jag är MYCKET späng i muskulaturen. Kanske inte så konstigt när man bär på ett 14 kilos barn dagligen.
Sedan händer det som inte får hända. Trött men välmående kliver jag ut genom dörren till Sivs hälsokälla. Sätter mig i bilen och börjar backa. Tänker att det ska bli så skönt att ta en tupplur när jag kommer hem. Sedan hör jag skrapet. Ser gubben komma springande med viftande armar. Jag stannar, öppnar bildörren. "DU KÖR JU IN I BIIILEN". Ja det gjorde jag. Repor här och där. Vi går in. Ringer försäkringsbolag. Jag lämnar namn och nummer. Åker hem. Kan inte vila längre så jag städar så svetten rinner. Börjar tvätta för tvättstugan är ledig.
Sedan åker jag och hämtar Gabriel halv två. Vi åker och badar. Jag måste hålla mig sysselsatt så ångesten över bilen lägger sig. Upptäcker när vi kommit in i omklädningsrummet och tagit av kläderna att jag inte har någon blöja till Gabriel. Som tur är så är blöjan han har på sig torr.
När vi kommer hem går vi upp till våra grannar. Gabriel och Minna leker. Jag trycker frenetiskt i mig After eight.
Vi går hem och min lillebror kommer. Bra tänker jag. Han kan vara här när jag berättar för Jan om vad som hänt med bilen. Jan kommer hem. Jag berättar att jag backat på en bil. "Hur fan kan man backa på en bil när man har backsensor??". Well, till saken hör den att den inte fungerade för att det var så mycket is på bilen. Iallafall tog han det bra. Han var så snäll och sa att det inte gör något. "Det är bara materiella saker", sa han med en viss bitterhet i rösten. Suck. Jag längtar verkligen till sommaren.

En måndag på mitt jobb.

Idag kom jag in på avdelningen exakt 06.36. Jag har börjat använda flexen vilket gör att jag börjat räkna minuterna.
Jag tog en tidigare buss för alla hemma sov så jag kunde lika gärna åka.
Dagen har varit så lugn. Det är så skönt att få mera tid till patienterna. Att inte behöva springa med smärtlindring och lugnande. Att bara kunna sitta och prata med en människa som är någorlunda tillfreds med sin situation, befriad från smärta.
Idag tog en kollega till mig på sig varulvständer. Så när våran doktor kom log hon brett och visade sin varulvsgaddar. Han flög baklänges i stolen. Skratt befriar verkligen.

En söndag fylld av huvudvärk.

Idag har jag verkligen haft en hemskhuvudvärk hela dagen. Jag tog mig ur sängen först kl 16.
Stackars Gabriel och Jan har blivit utskickade för att jag skulle få vila. Nåja när huvudvärken släppt byggde vi alla med Lego. Jan berättade historien om när vi träffades för Gabriel. Jag var en ful legogubbe och Jan var en legopolisman. Nikolina var en vit isbjörn och Akilles var en dinosarie.

Lördag 23/1.

Dagen började med en promenad. Denna morgonpromenad måste vi gå ungefär samma tid för meningen med den är att få se så många tåg som möjligt. Och det fick vi. Hela tre stycken.
Efter Gabriels tupplur kom kusinerna från Kalix och vi åkte och badade. Både Dag och Stig är som fiskar i vattnet trots att dom bara är 5 och 3 år. Gabriel är den vildunge och ska bara åka rutschkanor och hoppa från bassängkanten.
När vi badat färdigt åkte vi hem till oss och fikade. Pojkarna såg på skönheten och odjuret.

På kvällen var vi på 21-årskalas. Det var min lillebror Rikard som fyllde år. Det bjöds på god mat och tårta.

En tung dag.

Igår var jag så trött att jag somnade klockan 19. Det är samma tid som Gabriel går och lägger sig. Men jag orkade inte vara vaken längre. Mina två första dagar på PAVA har varit hektiska. Trots det låga antalet patienter. Men gudarna ska veta att har man en sämre patient som har mycket smärta då har man dagen full. Sen ska jag inte försumma energin det tar från en själv att se någon ha ont och känna att man gör allt man kan men inget hjälper. Nåja, huvudsaken är väl iallafall ATT man gör allt man kan. Försöker jag tänka.

När jag sedan hämtar Gabriel på dagis möts jag av en unge med sur min som börjar kasta saker på mig. Min son. Jag vet inte varför han gör så. Kanske måse han visa sin ilska över att jag lämnat honom.

Igår berättade Jan att han fått erbjudande om att jobba i Afganistan. Han var väldigt exalterad över de stora summor pengar man tjänar på att vara där och det är väl bra. Men vi då?

Samtidigt vill man ju inte hindra sin kärlek från att utveckla sig själv. Men om han åker blir det jobbigt. Inte egentligen så mycket att vara själv. Det har jag vant mig vid med alla övningsdygn. Men att orka med livet och allt vad det innebär.

Trots en jobbig dag (för mig) badade Gabriel igår i sin badbalja. Nu har han börjat prata så mycket och går omkring och säger "bada" "bada" och då måste han ju såklart få göra det.

Tidig morgon.

Det blev en tidig morgon. Guldklimpen är förkyld och hostar och hostar..vilket gör att han vaknar. Jag slog på Teletubbies men det dög inte idag. Diskmaskiner var mer spännande en något annat.

Imorgon börjar jag jobba på PAVA (=Palliativa vårdavdelningen). Det ska bli roligt att börja med något nytt om än jag trivdes där jag jobbade innan. Idag ska faktiskt jag och Gabriel ta bissen till sjukhuset och hälsa på. Mest bara för att Gabriel ska få åka buss.

Min familj.

Här är mina skatter.
Har inget att berätta idag så jag lägger ut lite ögongodis istället.

Baka baka liten kaka rulla rulla liten bulla.

Idag har jag och Gabriel bakat drömkakor. De blev så goda så goda. Tog med mig hälften till jobbet för att inte äta alla själv.Jag älskar min son. Han är den roligaste goaste lilla pojken i hela världen. Alla älskar naturligtvis sina barn. Så måste det vara. Men man förstår inte hur mycket föränn man har ett barn själv.Jag älskade Gabriel redan när han låg i min mage. Jag pratade med honom, strök på honom, sjöng sånger. När jag sedan höll honom i min famn första gången saknade allt annat betydelse.Det var som om mitt liv började först då. Jag hade någon att ta hand om, någon som behövde mig, någon som saknar mig när jag är borta. Att vara behövd är en upplyftande känsla och att få ta hand om någon är underbart.Ibland kan han driva en till bristningsgränsen, men det räcker med ett skratt eller en blick för att skrattet ska fylla rummet istället för irritation.Barn kan skapa många konflikter i en relation. Men man har något man skapat gemensamt som i slutändan alltid samför en. För en del fungerar inte detta, men för oss har Gabriel varit det bästa som kunnat hända.

Ännu en natt på sjukhuset.

Klockan är 05.45 och mitt nattpass är snart slut. Det sista faktiskt. Sedan kommer jag bara att gå dag, kväll och helg. Det har varit en lugn natt och man hinner fundera mycket. Gravida vännen Maria hälsade på igår. Vi planerade semestern (utan våra älskvärda fästmän, men som sagt älskvärda, så de bör göra som vi vill). Planerna krestade kring Piteå havsbad och deras stuga. När Jan kom hem igår ville han åka med Gabriel till en djurpark.
Men vi får väl kompromissa. Allting handlar om det. Och efter snart 3 år som sambo börjar vi lära oss det, trots våra starka viljor och hårda duster.
Mitt första inlägg blev inte långt, men trots allt jobbar jag och mina patienter behöver mig. Jag är behövd.