Helgen har jag spenderat på Sunderby sjukhus. Har dock varit ganska trevligt med mina omtyckta arbetskamrater och för den delen patienter. Hela helgen har jag och syster Catharina försökt planera omflytten som skulle ske på måndag och vi tyckte att vi hade allt under kontroll. Men på måndag morgon är två patienter plötsligt mycket sämre än vad dom varit under helgen. Den ena med lunginflammation och snabbt stigande infektionsvärden, den andra började närma sig den oundvikliga döden med stormsteg. Och trots att en människa förväntas dö inom en begränsas tid är det massor vi ska göra när tiden är kommen. Smärtlindra, ångestdämpa, ge läkemedel mot slemmet som ofta samlas i svalget, motverka illamående. Det finns mediciner mot alla symtom men det finns inte alltid mediciner som gör en människa frisk.
Det var alltså en tuff dag igår. Jag var trött när jag tog vagnen och gick dom tre kilometerna enkel väg och hämtade Gabriel på dagis. Trots det åkte jag ändå och tränade spinning på kvällen.
Idag har jag varit med Gabriel på vårdcentralen. Gabbes mage blir liksom aldrig bättre. Han är alltid lös i magen, mer eller mindre. Dom tog ett stick i fingret för att få blod till ett laktosintoleransprov och Gabriel var riktigt duktig. Bara ett litet tjut sen var det bra. Värre var det när han skulle välja leksak och skulle ha en av varje. Då kom krokodiltårarna när vi lämnade labbet med endast ett suddgummi med en lastbil på.
Efter lunch vilan åkte vi och badade på badhuset. Nu ska vi snart äta sallad med min lillebror. Sedan ska jag åka och träna bodypump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar