Mysig dag i soffan.

Inatt har sömnens timmar inte varit många. Var det inte Gabriel som hostade och snorade så var det jag. Dunderförkylningen har slagit till på Lulevägen. Jag går med munnen konstant öppen, som en död fisk, för inget syre kan passera genom näsan. Jag skulle jobba ikväll och Gabriel skulle vara med mormor och morfar, men det blev en VAB-dag istället. Gabriel har feber och min annars så vilda unge har suttit i soffan större delen av dagen med tom blick. Jag kommer att vara hemma med honom imorgon också och sen hoppas jag han mår bättre på torsdag, om inte får han vara med mormor som är ledig. Själv får man trycka i sig panodil och nässpray och härda ut.
Det har iaf varit en lugn och mysig dag, det är inte så ofta man får chansen att ligga i soffan TILLSAMMANS med sin 3-åring, oftast ligger man själv medan Gabriel jobbar hårt med att få ut så mycket leksaker som möjligt från sitt rum och placera dom i vardagsrummet.
Idag mejlade min chef mitt schema för kommande schemaperiod. Jag blev mycket besviken när jag såg att man lagt 5 lediga dagar i slutet på schemaperioden, vilket för min del innebär 5 lediga dagar efter att min uppsägningstid är slut, så i vilket fall som helst hade jag inte jobbat efter den 6 mars. Dock har jag semesterdagar att ta ut och jag ska ta ut varenda en.
Det känns trots allt vemodigt att lämna avdelning 43, trots all skit vi fått ta. Främst för mina fina arbetskamrater, men också för att jag trivts att arbeta med palliativ vård. Jag har så många glädjefulla minnen från tiden där, främst när man kunnat göra det där "lilla extra" för någon patient och fått se glädjen tränga igenom smärtan. Det är faktiskt betalbart att få se.
Nu måste jag lämna datorn och byta DVD-film. Denna gång blir det Musses klubbhus. Zzzzzz.
Här kommer en vinterbild där min sjukling är fullständigt frisk.