Ord som värmer och gör ont.

Jag är sjuk. Feber, hostar, slemmar och snorar. Jag har varit hemma från jobbet igår och idag och jag har i princip spenderat all tid i sängen, utom när jag lämnat en överaktiv unge på dagis. Jag känner mig gnällig och trött. Igår välte Janne ut 5dl grädde i kylen och jag fick spunk. Gabriel pussar mig och säger "nu är du frisk mamma". Tänk om det vore så enkelt.
Nu har vi iallafall åkt till Kalix. Jag har legat på en spikmatta för mina stenhårda muskelknutar i nacke och axlar. I sommar har det varit ganska bra men när jag började jobba började musklerna knuta sig igen. Janne och Gabbe är hos Stig och Dag och busar. Jag har myst i sängen med en bok.
För ett tag sen råkade jag av en händelse komma in på en blogg som tillhör en dotter till en avliden patient jag haft. En kvinna jag minns med både värme och ledsamhet. Ledsamhet enbart över att hennes liv gick förlorat alldeles, alldeles för tidigt. Såhär har hennes dotter skrivit om mig:
"Efter allt jag varit med om så vill man ju helst kunna tänka på andra saker.
Detta är en anledning till varför jag vill flytta från våran lägenhet, ja såklart att allt i lägenheten påminner om mamma.Men hennes sköterska på palliativa avdelningen, hon bor mittemot oss och man ser henne varje dag. Väldigt jobbigt att bli påmind av den dåliga tiden, och sköterskan som mamma älskade. Linn.
Hon ville bara ha Linn, så jävla gulligt det var. Svårt att hålla sig för gråt när jag skriver om detta men iaf.
Linn här, hon bor också i närheten av oss och vi brukar se henne.
Det gör också ont i hjärtat. Men vad som ändå gör ondast är att mamma är borta. Och det går inte att ändra på."
Såklart gjorde det ont i hjärtat när jag läste dessa ord, jag blir verkligen ledsen för denna flickas skull, och ledsen över att jag river upp sorgen i hennes hjärta, men jag är glad att jag fick en sådan tillit från denna fina kvinna och hennes familj.
Jag vet att den här kvinnan kände såhär för mig. Hennes man har sagt det både under vårdtiden och efter att hon avlidit. Men det betyder ändå mycket att få läsa det i ord.
Vi har så många svårt sjuka på våran avdelning nu. Det är så jobbigt att träffa så många sorgsna och lidande människor och aldrig få tid att prata om allt man hör och ser.
Det blir skönt med en ledig helg. Hoppas bara jag blir frisk.

En bra helg.

Oj vilken roligt helg vi har haft. I fredags var jag på Farmen med mina arbetskamrater. Gabriel var med mormor och morfar. Det var god mat och trevligt umgänge. Dock smög sig tröttheten på redan vid halv tio, och vetskapen om att det förmodligen skulle bli en tidig lördagmorgon stärkte ytterligare beslutet att åka hem tidigt.
Jag ringde min far som skulle hämta mig. När jag kommer ut på den grusiga, smutsiga parkeringen ligger det en kvinna och sover i gruset. Först trodde jag att ho var medvetslös för jag fick knappt liv i henne. Hon vaknade dock. Hon sa att hon inte visste hur hon skulle ta sig hem och blev så trött att hon la sig i gräset. Stackaren bodde i Luleå men hade en kompis i Boden hon fick sova hos om hon tog sig dit. Hon visste dock inte var hon bodde. Hon var ensamstående mamma och hade nästan aldrig barnvakt och nu när hon väl hade det hade det blivit lite för mycket vin. Jag ringde hennes kompis och frågade var hon bodde och min snälla pappa körde henne hem. Hon somnade i baksätet. Väl framme tog hennes kompis emot henne och kvällen slutade lyckad.
I lördags var vi och badade med Maria och Freja. Vi hade så roligt och Gabriel är som en fisk i vattnet. Jag badade trots att jag höll på att frysa ihjäl. Vad gör man inte för sina barn.
Idag promenerade vi till mamma och pappa. Väl där tvättade vi den leriga vagnen och Gabriels sparkcykel tillsammans. Sedan lekte vi i lekparken och åt mammas Fårahedens paj.
När vi kom hem blev Gabriel klippt, badad och insmord. Nu är det snart läggdags. Imorgon är jag också ledig. Tack gode gud.

Sommaren i bilder.

Vi drog till fjällen

i slutet på semestern. Kvikkjokk närmare bestämt. Det var alldeles underbart. Den friska luften, kala fjälltoppar och gott sällskap. Jag är verkligen ingen "snöälskare" men fjällen på sommaren har jag alltid tyckt om.
Första dagen gick vi bara en kortare sväng upp till ett vattenfall. Barnen var såklart jätte duktiga och knatade på hela vägen. Dagen efter startade den stora utmaningen: att ta sig upp på fjälltoppen med 8 barn, två hundar och 6 vuxna. Det gick dock alldeles utmärkt. Gabriel gick nästan hela vägen, med några undantag då han satt på pappas axlar.
På vägen ned gick jag före för att städa ur stugan. Tiden för städning blev dock inte långvarig. Ett telefonsamtal från en hysterisk Janne gjorde att det blev en snabb städning för att istället styra mot Jokkmokks vårdcentral. Det var nämligen så att det flugit in en spyfluga i Jannes öra. Dock kunde dom inte göra så mycket på vårdcentralen mer än att skriva ut örondroppar. Janne var dock tvungen att uppsöka vårdcentralen i Boden några dagar senare där dom fick suga ut flugan.
Men fjällresan var verkligen som balsam för själen.

Jag har varit ledig några dagar nu. Det behövde jag verkligen. Fredagskvällen var verkligen hemskare än hemskt. Det var totalt kaos på avdelningen. Som tur var jobbade en bra medicinjour som kom upp till avdelningen och hjälpte mig med upprörda anhöriga och en blodig patient som ramlat på toa och slagit huvudet. Det är guld värt när läkarna lyssnar och tar sig tid.
Jag sov inte gott den natten. Hela kvällen kändes som ett stort misslyckande med en patient i golvet, en med lågt blodsocker som tyvärr inte jag upptäckte utan den stackars oroliga frun fick göra det istället. Patienter som mår dåligt och vill prata som man aldrig har tid för. Det tär på en och jag har börjat inse att i längden är det ohållbart för mig att efter vartenda arbetspass känna att man inte räcker till.
Nåväl, lördagen spenderade vi i Luleå. Shoppade, åt god mat och bara myste och njöt av ledigheten. När vi kom tillbaka gick jag till mormor med blommor och bodybutter. Hon fyllde nämligen 89 år.
I söndags fyllde jag 27 år. Inget jag ville göra något större firande av, dock fick jag besök av mamma, pappa, lillebror, svärmor, moa och åsa med familjer och Margreth. Många fina blommor fick jag och ett "träd" som pryder vardagsrummet. Det var jätteroligt att så många ville fira mig.
Janne tog med sig Gabbe, Stig och Dag till badhuset. Sedan åkte de till Rödbergsfortet.

Idag gick jag och Gabbe en promenad, då det äntligen slutat regna. Det skulle vi dock inte ha gjort. När vi gått halva vägen kom det ett ösregn tillsammans med något som jag skulle vilja beskriva som storm. Promenaden blev ganska blöt.
När vi kom hem åkte vi till Malin och Stina. Gabbe och Stina busade så att båda var alldeles svettiga.
Nu ska jag och Gabbe se Blixten Mcqueen. Kaa-thing!!