Ögoninflammation.

En härlig ledig dag efter en helg fylld med jour/beredskapsjobb. Det har dock varit en lugn helg och det var bara på lördagsnatten jag fick åka ut en sväng under beredskapstiden, vilket var tur för jag drabbades av ögoninflammation under lördagskvällen. Det har jag aldrig haft och jag förstod inte att det var det förän på söndagsmorgonen då jag inte kunde öppna någon av ögonen. Jag trodde det var en vagel..Så det blev en tur till jobbet innan jag började för att få ögondroppar så att jag inte skulle se fullt så rödögd ut när jag började jobba. Rödögd var jag dock ändå när klockan närmade sig 16 men det kändes iaf inte som sandpapper i ögonen. Även den kvällen/natten var lugn, ibland när man mest behöver det har man tur.
I förra veckan var jag på mitt tidigare jobb. Jag skulle på två vårdplaneringar varav en blev inställd när jag redan var där så jag gick ner till avd. 43 och fikade. Jag saknar mina arbetskamrater men kaoset jag lämnade verkar fortfarande vara kvar. Dock fick jag höra att den PAVA ska flytta till en annan avdelning vilket genast fångade mitt intresse. Det vore helt klart intressant att börja jobba med palliativ vård igen, och denna gång enbart palliativ vård, om jag nu förstod allt rätt. Sen fick jag ju även träffa min vän Ingrid, kurator på PAVA. Vi pratade under tiden jag fortfarande jobbade där om att göra ett "projekt" om hur man bemöter och hanterar barn till svårt sjuka föräldrar, detta blev jag påmind om nu och fick mig faktiskt att längta tillbaka litegrann.

Idag är jag så in i nordens trött. Gabriel var sjuk igår men är piggare idag och förväntar sig såklart att vi ska göra något. Jag vet inte riktigt vad än men underförstått förväntar han sig att vi iaf lämnar lägenheten så det är väl bara att göra lunch och sedan klä på sig varma kläder för att gå ut.

Mormor, mormor älskade mormor

lämnade oss för Nangiala idag, 90 år, 1 månad och 1 dag gammal. Jag trodde inte att jag skulle sakna henne som jag gör nu. Jag sörjde henne när minnet började svikta och hon inte kom ihåg vem jag var, jag sörjde då för att jag visste att det var en av mormors farhågor, att bli "en tokig kärring" som hon uttryckte det, men även för egen del, hon var ju inte längre densamma. Jag trodde att jag skulle slippa sorgen jag känner nu då jag redan gått igenom den en gång, men nu är sorgen starkare för om än jag inte hade tiden att besöka henne särskilt ofta så visste jag ändå att hon fanns där, nu har den "tokiga kärringen" packat sin väska och åkt till ett mildare klimat där sorger och lidanden inte får plats, kvar står jag och saknar.
 Innan mormor flyttade till äldreboendet bodde hon i en lägenhet, en 3:a som var alldeles för stor för henne då hon blev själv när Harry dog. Under tiden jag pluggade till sjuksyrra var jag hos henne betydligt mer. Ibland tvättade vi på fredag- och lördagkvällarna och trots att det i vanliga fall är tråkigt var det mysigt att göra det med mormor. Vi såg på tv, pratade och åt godis medan maskinerna snurrade nere i tvättstugan. Mormor var väldigt pedant. Det var svårt att få lakanen utan veck men hon lärde mig att använda mangeln och efter det manglade jag alla mina egna sängkläder också.
 Jag har varit sjuk nu i över en vecka. Förkylning med feber och heshet, tappat rösten och nu har det allra värsta kommit: bihåleproblemen. Nu gör det så ont att jag knappt kan tugga. Men jag ville ändå säga en sista hälsning till min finaste mormor och det fick jag göra igår. Jag viskade i hennes öra "jag älskar dig, tack för att du funnits i mitt liv, sov gott".

Vila i frid älskade mormor.