Skogspromenad och sjukdom.

Fyra låånga dagar har gått och jag har spenderat större delen av tiden i sängen. Jag åkte som vanlig till jobbet i lördags, eller faktiskt inte som vanligt, jag missade bussen och träffade en snäll man som skulle åka med BBKs herrlag i handboll till Piteå och spela match. Denna man frågade BBKs ansvariga tränare om dom kunde lämna av mig på sjukhuset, vilket dom gjorde trots att dom inte ens skulle svänga in där. Jag hade som vanligt turen att träffa trevliga, snälla och hjälpsamma människor.
Hur som helst varade inte arbetsdagen länge innan jag fick jätte ont i magen. Kunde inte stå eller sitta. Sen började jag på illa så det var bara att hoppa på en buss (denna gång länstrafikens buss) tillbaka hem igen och lägga mig i sängen. Där har jag legat i stort sett sedan dess. Jan och Gabriel var i Kalix, vilket var tur så jag bara kunde ligga och vila. Dock fick Gabriel feber på lördag kväll och då önskade jag mer än någonsin att han var hemma så jag fick krama och pussa på honom (samt använda mina basala sjuksköterskekunskaper till att göra honom piggare, vilket hans pappa fixade galant ändå). Igår kväll och idag på morgonen tog jag Omeprazol och det onda i magen har försvunnit. Tack gud, eller vem jag nu ska tacka för det. Dock har jag inte fått tillbaka någon aptit för det, men det är ganska bra, jag vill ju gå ner något kilo.

Vi skjutsade Jan till jobbet på morgonen, han ska på övning. Jan körde till jobbet och när jag hoppar över på förarsätet säger Gabriel: "Mamma, mammor kan faktiskt inte köra bil". Förra veckan sa han vid samma procedur: "Mamma varför ska du köra?", "Ja, Gabriel för att pappa gick just in på jobbet och jag hade inte tänkt sitta här och vänta i 8 timmar på att få komma hem". "Men mamma, tjejer kan inte köra bil".
Gissa vem som lärt han det?!

Idag har jag gått en promenad med Nikolina, Gretchen och Max i skogen bakom mamma och pappas hus. Det var ljuvligt. Dock var jag lite orolig över att träffa på något stort djur, jag går inte så ofta i skogen numera, tyvärr. Dock kände jag idag att jag ska ändra på det.

Barnet är i säng och sover gott, så ska även jag göra om en stund.

Kort hår och svårt att sova.

Det är nu onsdag, men det känns som fredag. Jag har jobbat i helgen och det var allt annat än en ängladröm. Det var som att gå och gå men aldrig komma till dörren. På söndag eftermiddag när jag gick hem kom det väntande migränanfallet. Jag pussade mina fina familj när jag kom hem och la mig sedan i sängen. Kul liv, inte sant?
Måndagen försökte jag använda till att vila ut, dock var jag inte så trött eftersom att jag sovit ungefär 12 timmar, men kroppen värkte. Jag åkte till min superduktiga frisör Emmy strax efter lunch och klippte bort en hel del hår samt la in lite slingor.
Jag har verkligen glömt hur skönt det är att ha kort hår.

Idag börjades dagen med ett tandläkarbesök för Gabriels del. Det var inte roligt. Gabriel skrek, vände och vred sig i stolen. Tandläkaren hann iaf räkna till 20 tänder och det var tydligen det viktigaste.
Efter lunch tog vi en promenad med Anna och handlade lite mat. Efter det åkte vi till Maria och åt middag.

Nu är det snart dags för sängen -både för Gabriel och mig. Usch vad det är tråkigt att vara såhär trött fast man är frisk. Jag vet att det beror på jobbet och för att jag inte får sova på nätterna. Jag har så ont i axlar och nacke, så är det svårt att somna om när man väl vaknat. Igår klev jag upp 04.00, då kunde jag inte sova mer så jag satt i köket och målade.

Nu är det dags för tandborstning -och gärna tandtråd sa tandläkaren, och jag tänkte lycka till.